Att ta sig tid för återhämtning

Har pausat lite. För er som känner mig kanske det inte kommer som en chock. Man känner hur det bara byggs på och byggs på men istället för att ta känslorna på allvar så ångar man på ännu mer. Till slut tar det stopp.

Det är inte meningen att man ska gå runt med ett konstant tryck över bröstet och gå och lägga sig samtidigt som barnen för att man är totalt slutkörd, för att sedan vakna upp nästa morgon och inte vara det minsta utvilad. Man har ingen ork till någonting annat än alla måsten, och livet måste vara mer än så.

Är sjukskriven två veckor. Själen måste få komma ikapp kroppen och jag måste få hitta lite glädje igen. Det är en skillnad mellan att veta att man har det bra än att faktiskt känna det.

Ta hand om er så hörs vi snart igen ❤

Ovan text skrev jag på Instagram under förra veckan, och jag är så glad att jag vågade ta steget. Jag är egentligen en jävel på återhämtning och brukar prioritera det ganska högt, men under de senaste månaderna har nog inte tiden räckt till egentligen. En flytt, en jobbsituation som jag inte kunnat påverka, en skada (löpningen var egentligen min återhämtning) och en bilolycka på det. Lägg på julen, fyra kids, fyra födelsedagar samt att jag är en bekräftelsesökande och högpresterande människa. Inte undra på att det tar stopp när man fortfarande försöker prestera på alla områden, men inte riktigt lyckas. Som att jag skulle acceptera det?

Men jag mår bra och jag vet att jag har det bra. Jag behöver bara lite tid för att landa i mig själv igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *