Innehåll viktigare än skärmtid

I ett tidigare inlägg tog jag upp detta om att Vägleda barn på internet. Tänkte att jag skulle fortsätta på samma spår och utveckla hur vi bör tänka gällande barns internetanvändande. Största delen av oss föräldrar oroar oss för våra barns skärmtid (återkommer till just detta uttryck senare i inlägget). Borde dom inte leka istället? För när VI var små så var vi minsann ute och byggde snökojor och klättrade i träd. Ärligt? Fick inte vi höra precis samma sak när vi växte upp och satt för mycket framför tv:n? För när våra föräldrar var små var dom minsann ute och lekte med kottar. Men det är en stor skillnad nu och här kommer några konkreta exempel på där vi föräldrar kan tänka till:

Är det verkligen sämre bara för att det är på en skärm?

Finns mängder av pedagogiska spel, filmer och appar. Bygga pussel, räkna eller ta hand om sjuka figurer – är det verkligen sämre lekar bara för att det är på en surfplatta?

Barn lär sig – på YouTube.

YouTube är förmodligen den bästa källan våra barn för till kunskap. Kan dom inte något – så YouTubar dom. Kör dom fast i ett spel så YouTubar dom och ser hur någon annan löst problemet. Fråga en 11-årig Minecraftspelare varför hen sitter och kollar på Minecraft-videos på YouTube och inte spelar själv – och hen kan direkt fråga dig varför du sitter och ser skidor på tv:n och inte åker själv. Tänkvärt! Det är helt enkelt deras intresse. Och gällande mindre barn som också gärna fastnar för YouTube och videor där man öppnar KinderEgg (kan tyckas helt meningslöst för oss) är ofta pedagogiska och barnen får lära sig färger, lära sig räkna samt språk.

Det digitala är helt enkelt deras verklighet och sättet dom utvecklar sina förmågor på. Det är så dom socialiserar och det ligger en stor okunskap hos föräldrarna på just den punkten. Att ett barn sitter instängt på sitt rum en hel kväll innebär inte att hen känner sig ensam utan snarare tvärtom. Medan vi äldre fokuserar på antal timmar framför skärmen och betydelsen av ansikte-mot-ansikte-relationer så ser dom yngre möjligheter och får en känsla av samhörighet. Just spelande är otroligt lärorikt och kommer med all sannolikhet inte att leda till mer våld och aggressivitet, utan snarare samarbete och problemlösning.

Så… tillbaka till skärmtid – glöm det ordet. Det viktiga är innehållet. Vad tittar dom på? Vem pratar dom med? Vad spelar dom? Visa intresse och lär dig själv. Lika självklart som du frågar hur fotbollsträningen gick, fråga hur spelet gick? Det viktigaste är att vägleda och finnas där, barnen ska veta att hen kan komma till dig om hen stöter på problem eller behöver svar på frågor.

Men finns det verkligen inga negativa sidor av detta? Givetvis gör det det. Internet är oändligt och innehållet på internet är oändligt. Så oavsett om du använder dig av filter för att begränsa innehållet (vilket ALLA föräldrar bör göra) så kommer du inte att kunna filtrera bort allt olämpligt. Dom kommer alltid utsättas för reklam och ramla över mycket annat vi inte kan styra över. Det viktigaste är att du har uppsikt över dina barns surfande. Andra saker kan vara:

Våra barn kommer förmodligen aldrig att behöva ha riktigt tråkigt.

Det finns en ständig stimulans för våra barn. Oändligt med barnkanaler, filmer, spel osv.

Dom kan ALLTID pausa och allt är tillgängligt hela tiden.

Allt är on demand, och när något mer intressant händer så går det alltid att trycka på paus och för barnen är det en självklarhet. Vilket förståeligt nog inte alltid går, ett exempel är för ett par veckor sen när jag och sonen var på bio och han behövde gå på toaletten varav han bad mig pausa filmen. Enough said.

(Undantaget är när barnen spelar – då kan dom inte pausa. Där måste vi som föräldrar förstå att om man stänger av förstör man för hela truppen. Ge ditt barn tid att avsluta vad hen håller på med.)

Vad dessa aspekter ger för resultat får framtiden utvisa, men förmodligen blir det väldigt bra människor av våra barn också 🙂

youtube
Så här ser min startsida på YouTube ut. Meningslös? Kanske. Kanske inte. Men i alla fall ganska harmlös.

Att vägleda barn på internet

När vi var barn så hade vi tre kanaler på tv:n och Bolibompa började klockan 6. Vi hade några vhs-filmer hemma som vi fick se ibland och ibland hade vi lyxen att åka till videoteket och hyra några nya filmer på helgerna. Det är såklart annorlunda nu.

chart
Internetanvändningen i åldern 2-11 år.
Källa: Svenskarna och internet 2016

Dagens barn har tillgång till mer digital media än vi någonsin kunnat drömma om när vi var små. Vi vuxna får panik och vi pratar om ”skärmtid” och hur vi ska begränsa det. Vi pratar om hur vi ska göra för att skydda våra barn på internet – vi ger dom råd som att inte dela för mycket personlig information, inte ge ut telefonnummer och helst inte publicera bilder på sig själva. För att inte tala om hur många vuxna som undviker att dela bilder på sina barn (det är dock ett annat kapitel då det handlar om ett personligt val). Oavsett vad, anonymitet på internet har länge varit prio ett. Men ärligt talat, hur fungerar det ihop med dagens internetanvändning och sociala medier? Skulle du själv acceptera en vänbegäran av en helt anonym person? Inte så troligt. Internet idag handlar till stor del om identitetsskapande.

När vi pratar om barn och internet så är det oftast ur en vuxens perspektiv. I största grad vi vuxna som lärt oss leva med det digitala, till skillnad från våra barn som faktiskt blivit födda i det.

Våra barn är inte som vi! Våra barn kommer att skapa största delen av sin identitet på internet. Så det där med anonymitet kan vi stryka direkt. Självklart finns det stora risker med internet och framför allt för barn. Men medan vi föräldrar oroar oss över deras anonymitet och såvida dom blir skadade av för mycket ”skärmtid” – varför inte fokusera på hur vi ska göra för att faktiskt hjälpa dom och vägleda dom rätt.

Vad är det egentligen som våra barn ogillar när dom surfar runt just nu? Frågar man barn i 10-13 års-åldern så handlar det oftast om porr, sexualism, mobbning, näthat, våldsamma videor och djurplågeri. För att inte tala om den oändliga information dom får ta ställning till. Hur blir man anorektiker? Hur tar man enklast livet av sig själv? Det som är barnens problem är huruvida dom ska hantera all denna information. Och det är där vi föräldrar ska finnas, för att vägleda dom.

barninternet

Eftersom vi går mot ett samhälle som blir mer och mer användaranpassat så kommer det heller inte gå att svartlista vissa sidor, eftersom att våra barns smartphones och datorer kommer vara så personligt anpassade att vi som vuxna kommer att ha väldigt svårt att kunna kontrollera dessa. Vi kan således inte radera allt det otäcka och skydda dom på så sätt – det vi däremot KAN göra är att vara tillgängliga och att vara förebilder för dom för att dom lättare ska kunna sortera och bearbeta all information dom får ta del av. Vilken information är faktiskt riktig och sann?

Vi måste också förstå att trots risker så ger internet och digitaliseringen massvis av möjligheter för våra barn att vara sociala och kreativa. Och just den där gränsen mellan risker och möjligheter är ofta väldigt diffus. Våra barn kommer att vara ständigt uppkopplade, dom kommer att ha massvis av kontakter och dom kommer att möta både möjligheter och svårigheter online. Men vi vuxna oroar oss för mycket över fel saker. Vi kommer inte kunna ha koll på alla våra barns kontakter, vilka sidor dom besöker och precis vad dom gör på internet. Vi bör inte heller spionera på våra barn, för vad är det egentligen vi vill avslöja? Och skapar detta inte en misstro mellan oss?

Det vi borde fokusera på är vilka slags människor vi vill att dom ska bli, vilka värderingar vi förmedlar och hur dom bör interagera och kommunicera med varandra. Men hur gör vi det egentligen?

Hur kan vi vägleda våra barn på internet?

1. Acceptera att anonymitet inte finns.

Ditt barn skapar stor del av sin identitet på internet. Att undvika detta är i princip en omöjlighet.

2. Var en förebild.

Både fysiskt och digitalt. Kommunicera, prata och var nyfiken. Vet dina barn om att dom kan komma till dig oavsett om det gäller problem i sociala medier eller spel? Barn behöver alltid vägledning, och det gäller för oss föräldrar att vägleda på deras nivå.

3. Lär dina barn hur man kommunicerar åt båda hållen.

Hur kommunicerar man? Det är lättare att missuppfatta varandra i text när man inte ser den andra människans reaktioner. Vad är okej att dela och vad bör man inte dela? Man kan tänka sig att ett gräl med en vän slutar med att den ena och/eller den andra hängs ut offentligt på någon social media-plattform. Även om grälet avslutas snabbt så finns detta kvar, för på Internet glöms inte allting lika snabbt.

4. Uppmuntra dina barn att upptäcka, skapa och vara kreativ.

Internet skapar så mycket möjligheter för barn. Var delaktiga och uppmuntra dom i det dom gör, precis på samma sätt som om du vore delaktig i deras andra fysiska aktiviter.

5. Var nyfikna.

Istället för att döma och vara misstänksam – fråga dina barn vilka appar dom använder och vad man gör på dessa? I många fall kommer du nog bli positivt överraskad. Barnen är experter på det dom gör och dessutom har dom empati och förståelse, och ser ofta själva många av dom negativa effekter som uppkommer. Prata med dina barn om dessa effekter men även om möjligheterna.

6. Inse att dina barn kommer att göra misstag.

Som i det fysiska livet så kommer dom att göra fel även på internet. Dom kommer säkerligen att skriva fel saker, gräla med sina vänner, gråta över meddelanden, känna sig utfrysta, missförstå osv. Precis som det alltid varit – fast online. Lär också dina barn att be om ursäkt online. Same same but different.

Det viktiga är att inse att det skett en förändring. Så istället för att försöka skapa hinder för dina barn – möt dom där dom är. På internet.